Morfar.

Förlåt för bristande närvaro här ett tag nu, men i torsdags blev det att rusa från jobbet och åka hem till Åtvidaberg för att morfar blivit mycket sämre.

Pappa skulle komma och hämta mig och när jag väntade på att han skulle dyka upp, ringde dom och sa att han somnat in. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. är svårt att sätta ord på känslorna så jag väljer att citera min kära syster. Det hon skrev känns så rätt på något vis.

"Nu har vår morfar Thage Peterzén blivit en ängel. Han somnade in ca kl 17.00 och han hade kämpat för att stanna kvar så länge.

Morfar har haft problem med sitt hjärta de senaste trettio åren och hade även kol. Att han orkade så pass länge länge som han gjorde är ett under. Han var verkligen älskad av många och han kommer vara otroligt saknad av oss alla.

Midsommar är en dag då vi brukade träffas hela tjocka släkten och leka lekar och käka god mat. Även om morfar och mormor inte kunnat vara med på ett par år så kommer jag ändå minnas honom som den som fuskade i krocket när ingen såg på...

Så länge jag kan minnas har han haft sina krämpor och jag kan tänka mig att han har haft det otroligt tufft. Det värsta är att man efter att ha sett honom fara till sjukhuset så mycket på något sätt fått en att tro att han alltid skulle finnas kvar. Han har ju klarat så mycket och därför fattar man inte att han tillslut inte orkade längre. "

Med andra ord blev det en väldigt lugn midsommar och familjen och mostrar och kusiner samlades hemma hos mor och far och åt lite god mat och pratade och tittade på hemvideos från förr och mindes. Och det kändes väldigt skönt att få vara ledsen och prata om allt och att få skratta åt alla tokigheter som man kommer ihåg!