Off i go

Igår packades det sista..

Idag bär det av till Arlanda sky City Hotel för lite hårt festande med grabbarna och förberedelser inför morgondagen då det dras iväg söder ut.

Ja jag vet. Jag flyr, och fan vad bra det känns!

Paus...

Nu får det vara nog ett tag. Jag orkar inte dela med mig av min vardag just nu för situationen är för jobbig att skriva om och det är bara nonsens som bubblar ut.

Det har hänt allt för mycket i min värld ett tag nu och jag återkommer om ett tag när jag har smält alltsammans och fått lite distans igen.

So long...

Flickan och kråkan

Flickan och kråkan
-Mikael Wiehe-

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut
Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt
som en efter en har ta'tt slut
Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjute kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust
hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan hon springer för livet
hos en skadeskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
Hon springer med tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv, är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skaka av rädsla och skärck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mej som jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror, det finns nån som kan hjälpa mej än
som tror, det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
att det redan är allderes för sent

...

Idag går tankarna till min älskade mormor.. Hon har varit dålig länge och det blev ännu värre när morfar gick bort nu i våras.

Men nu har det blivit ännu sämre, och jag tror inte att det är långt kvar. Hur hemskt det än låter så hoppas jag nästan det, för hennes skull, för hon har haft det så fruktansvärt jobbigt så länge nu.

Jag minns när jag var liten var det alltid dagens höjdpunkt när mormor kom och hämtade mig på "kyrkans barntimmar" och vi knallade bort till höga berget med en flaska apelsin-saft och mormors himelska bullar och sen klättrade vi runt där, i vad som kändes som flera timmar. Och om magen kurrade tittade vi förbi moster Inger där det alltid bjöds på mormors-kaka (kavring, dubbelvikt på längden, med en massa smör).

Jag kommer också ihåg när hon kom hem med permanentat hår.. Jag blev lika förskräckt varje gång och började nästan gråta. Så jag tror jag var en bidragande orsak till varför hon slutade med det.

På sommaren hade mormor och morfar en stuga i västervik, på gångavstånd från våran husvagn. Där har jag legat varje sommar, sen jag var en liten knodd, i solstolen brevid mormor och morfar (i sin träningsoverall) och sörplat kaffe med rån, klättrat efter körsbär i körsbärsträdet och bara pratat om allt och inget..

Det är några av mina finaste barndomsminnen!

Det gör ont i mitt hjärta och jag kommer sakna henne något så fruktansvärt mycket!

Men snart får de vara tillsammans igen i alla fall..

Vem bryr sig om ett par trasiga skor.. När man är ung och dum??

Glömde bort att nämna att jag fått angenämt besök av herr Fredric i helgen också som, även han, kompletterat upp mitt skafferi och denna gång blev det en välsmakande köttfärssås och även lite film och glass.. Mums!

Igår fortsatte kvällen med min käraste bordsgranne, och när vi kom hem till Norrköping flummade vi bort till ICA-strömmen och hämtade ett stort paket med solskyddsfaktor (självklart från Hawaiian Tropic) och köpte oss varsin Mozarella/tomat-pizza. Sen knallade vi hem och tillagade ovan nämnda pizzor och städade och gjorde lite fint hos Lina.
Det blev en väldigt mysig kväll!

Att hoppa på ett ben har för övrigt blivit jobbigare än när man var barn, kan det bero på att vägen blivit bredare eller att kroppen blivit tyngre.. Jag tippar på vägen.. Ja, så måste det vara!
-Vi förgyllde nog kvällen för vandraren i alla fall..

"Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Gud fader som i himmelen bor,
blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor,
när man är gammal och trött"

Jomen så ärre..

Idag har varit en lysande dag.. Trots morgontrötthet, en timme gratis-jobb och sko-sulor som inte är vad de en gång var (det smäller när jag går och de läcker som ett såll).

Jag sitter numera jämter min alldeles egna Porr-Märta på jobbet och det går finare än fint hittills, vi har till och med arrangerat en tävling om merförsäljning här och den som har flest mersälj i slutet av veckan kammar hem en drink vid nästa krogrunda.. Just nu leder jag med 8-5, inte illa för första dagen.

I helgen har jag fått knåpa lite för att få saker att gå ihop.. När man ligger minus på kontot och bara har kött hemma är det tråkigt (Kött utan tillbehör är inte jättekul).

Då lina sitter i ungefär samma sits som jag, slog vi våra tomma skafferier ihop och lagade den bästa Thai-grytan någonsin och tittade på "Let´s Dance".. De härliga rytmerna från tv:n, i kombination med gratis inträde på Palace, gjorde oss rejält party-sugna så vi slängde oss i duschen, fixade oss lite snabbt och tog oss en busgrogg och begav oss ut i natten. Stötte på lite roligt folk där på Palace och det blev en riktigt trevlig afton.

God afton gott folk..

Så är det..

Ibland får jag känslan av att något saknas.. Och jag tror att den känslan kommer förfölja mig livet ut tyvär.

Det är ingen enorm saknad, men den finns där och just nu gnager den på mitt samvete.
Det ska bli skönt med helg...

Ekdahl och tårar..

Det här är min må-dåligt-sång. Den lyssnar jag alltid på när jag mår dåligt och dagen känns tung. Den gör att man inte känner sig så ensam om att känna sig sådär liten som man gör ibland.

Så nu vet ni vad jag gör på mina grå dagar..
Jag lyssnar på Lisa Ekdahl och gråter.
Och då känns allt lite bättre

Vraket
(Lisa Ekdahl)

Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag,
låt mig sova ett tag

säg minns du hur det är jag brukar vara
minns du hur stabil jag var igår
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställs i min väg för att du
kan återställa allt så allt blir bra.
Du kan enkelt göra allting bra

för nu ska du säga följ nu med mig
nu ska du säga ta min hand
säg att du begriper du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland
säg att du har känt såhär ibland

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske
nu ska inget mera dumt få ske
säg mig att du lovar mig det

...

Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur!

Vuxenvärlden är en grym värld..

När jag var liten kunde jag inte bärga mig tills jag blev stor. Tills jag fick bestämma själv, fick tuttar och ett coolt jobb.

Jag trodde liksom att om man hade det där så löser sig allt. Om man bestämmer själv kan man ju alltid göra nåt kul, har man tuttar så får man ju killar och jobbar man så har man pengar.
Det var en mycket enkel ekvation...

Men så enkelt var det visst inte.. Disken, räkningar och städningen måste faktiskt göras de också, även fast det inte är ett dugg kul.
Man behövde tydligen mer än tuttar för att fånga en bra grabb, och ibland känns det som att hur mycket man än jobbar så räcker pengarna inte till.

Det är inte lika enkelt som jag trodde att det skulle vara där jag låg i mitt rosa flickrum och drömde mig bort.. 

Men vafan, visst är det skönt att vara "vuxen"

Gröna klubbor = Döden!

Kära Karamellpojkarna.

Jag har legat och vridit mig varje natt nu i flera veckor och vaknat kallsvettig till mardrömmar flera gånger nu. Sånu känner jag att jag måste ta tag i detta och ställa frågan!

Varför tillverkas ens de gröna, blå och röda klubborna i påsen? Jag förstår inte varför ni vill göra folk så illa.. Är det någon typ av dåligt skämt? Finns det Någon här i världen som äter dessa, och vad tänkte ni med när ni tillsatte smaker som: Diskmedel, WC-anka och gammal sur disktrasa?

Tacksam för svar!

Mvh
Upprörd


Dock en eloge till de övriga två. En liten bit av himmlen inbäddad i sockerlag.. Yum!

Jag äger ingen kastrull!

Idag är det första arbetsdagen i år.
Känns som att det var länge sedan jag jobbade nu och det skrämmer mig! Undra om jag får nån lön alls denna månad. ;)

Just nu har jag en norrman som löper amok hemma hos mig, och det känns skönt! Nån som väntar på en när man kommer hem och någon att krama och prata sönder kvällen med. (och någon som diskar.. YAY!) Moahaha!

Något jag inte gillar med det däremot är att jag har mega-svårt för att komma upp på morgonen när sängen är varm och när man vet att det vankas kramar och mys om man väljer att stanna där under täcket. Men det är karaktärsbyggande!

Ikväll blir det köttfärssås och "Jerico"

Mors lilla lathund...

Har försökt städa hela dagen. Men det är hela tiden något "viktigare" som kommer emellan. Som, för att ge några exempel, att blogga, inventera garderoben, duscha, göra inpackning, raka benen, kolla facebook, sucka över disken  och måla tånaglarna. Något säger mig att jag inte vill städa idag egentligen. Konstigt..

Jag börjar få lite pengaångest till resan nu. Fortfarande inte fått pengarna från försäkringskassan på grund av en massa krångel och det verkar som att de inte kommer komma innan jag åker. Jag som hade hoppats på lite lyx på semestern. Vi får hålla tummarna för att det löser sig. Annars får jag nöja mig med att njuta av solen istället. Den är (i teorin) gratis och underbar! 

Nu SKA jag städa, men disken sparar jag till i morgon ;)   

"Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår"

Den finaste skildringen av kärlek jag har hört på länge.. 

Liten..

Sen i början av veckan har jag varit jätte-förkyld och haft feber till och från och bara känt mig allmänt krasslig. Jag har även varit på sjukan och satt in en kopparspiral vilket, enligt all information jag har fått, skulle vara en relativt smärtfri upplevelse. Men inte då.. Så ont i magen som jag har haft de senaste dagarna skulle jag inte önska min värsta fiende. 

Så jag firade alltså nyårsaftonen med monster-magvärk och bamse-förkylning. Var dock en väldigt trevlig kväll med mycket trevligt folk! Men runt halv ett tackade jag för mig och knallade hem. När jag kom hem frös jag som en tok och hoppade in i duschen där jag satt länge och väl och värmde mitt frusna jag och vid tre kom jag till sist i säng.

Nu på morgonen vaknade jag, som tur var utan baksmälla, och märkte till min förfäran att min röst var borta. Jag har fortfarande inte fått fatt på den men jag hoppas den dyker upp innan morgondagen för annars blir det trubbel på jobbet. Och jag har INTE råd att vara hemma mer denna månad efter alla röda dagar, klämdagar och helvete.

Förlåt för att jag gnäller in det nya året men jag känner mig bara så liten och ensam just nu...