Som ni läste i förra inlägget ramlade jag och skadade vänsterhanden och skrapade knät i fredags och sen har jag snubblat omkring lite smått som man kan göra.. Men i morse sprang jag till spårvagnen i rasande fart och gjorde värsta kalasvurpan.. Jag föll pladask på näsan i min korta kjol som åkte upp över huvet på mig så jag blottade rumpan för alla lyckliga förbipasserande. Men som tur var stannade spårvagnen och släppte på mig. Förmodligen för att jag såg så hjälplös och patetisk ut, och föraren frågade till och med i högtalaren hur det gick.. Inte alls pinsamt. Tyvär verkar det dock som att lillfingret mitt hamnade lite fel så jag fick dra det tillrätta med lite hjälp av min skrivbordsgranne. Det var inte det skönaste jag gjort denna vecka kan jag meddela.
Det blir ju inte bättre av att jag och F skämtade om mitt dåliga balanssinne igår så nu lär jag bli ordentligt mobbad ett tag. Jag tror jag måste skaffa stödhjul!
För att byta samtalsämne måste jag vara världesn mest bortskämda dotter.. Jag ska ju till åtvid i helgen, och det var lite problem att få med sig Vincent eftersom jag jobbar till 19 och inte är så sugen på att åka fram och tillbaka för att ta mig till åtvid. Så Tobbe kom på den brilianta idén att han kan ta med Vinnie till jobbet (han jobbar i åtvid) i morgon. Men då skulle jag få gå och hämta honom hos Tobbes föräldrar vid 6:30 vilket jag tyckte lät helt ok.
Men.. min kära far tyckte att det var tokigt att jag skulle behöva gå upp så tidigt första dagen på semestern, så han insistera på att åka långa vägen till Norrköping för att hämta Vincent för att sedan komma och hämta mig på jobbet ikväll.
Han är galen min kära far.. Men ack så bra att ha!
Han är galen min kära far.. Men ack så bra att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar