Vin och vatten gör dig varm..

Stegen känns lätta - Luften känns ren - Världen känns lekfull - Emmi är glad

Jag tycker inte om att vara sjuk..

Känslorna ligger liksom på utsidan..

Krypa in i en varm famn är vad jag vill just i detta nu

Prassel, prassel.. En god natts sömn mellan nytvättade lakan.

Har lärt mig att uppskatta tidiga mornar och just nu känns det lite som den finaste tiden på dagen. Kanske skulle börja med att gå upp ännu lite tidigare och hinna med en promenad också. En halvtimma i alla fall, så att blodet får börja pumpa och kinderna får färg.
Jag ska nog ge det ett försök imorgon tror jag bestämt.

Förresten så har jag snart bott hemma i tre månader. Det är jättehärligt att vara nära familjen igen och tystnaden och närheten till skogen är helt underbart. Men jag börjar förstå varför jag flyttade hemifrån redan som 16-åring.. Jag behöver andrumet, friheten och kontrollen. Bara en sån sak som att vara omgiven av mina saker.. Kunna tända ljus i hela lägenheten och lyssna på hög musik eller se på gamla filmer halva natten. Det gjorde jag ofta förut.. Inte alls ofta längre.

Kanske är dags att dra vidare snart igen.. Ändra riktning.

Hey!

I got money in the meter and a two bar heater
Oh, now it's getting hotter, oh, it's only getting sweeter
I got legs on my chairs and a head full of hair
Pot and a pan and some shoes on my feet.

I got a shelf full of books and most of my teeth
A few pairs of socks and a door with a lock
I got food in my belly and a license for my telly
And nothing's gonna bring me down!

Trallala..

Att strutta till jobbet med en överfull kopp kaffe i näven är en konst jag definitivt inte behärskar. Men har man lite glad musik i lurarna så gör man det i alla fall med ett stort leende på läpparna.
Trots att man har kaffe och mjölk i hela ansiktet..

Det blir en bra dag

Eller?

En trevlig kväll resulterade i tunga ögonlock och missad hållplats på bussen hem.. Vilket i sig resulterade i en halvtimmes promenad.

Ett, två, tre, fyr, fem... En halvtimme under stjärnklar himmel med synlig andedräkt. Femtitvå, femtitre.. Jag har svårt att låta bli att räkna stegen när jag går ensam i tystnaden. Ett litet ticks jag har. På samma sätt som jag ibland måste gå på samma mängd gatstenar med båda fötterna och som att jag var tvungen att undvika A-brunnar när jag var yngre. "Abort, Arbetslöshet, Anorexia, Acne, Analsex och Alkoholism" Hu!

A-brunnarna fick visserligen så de teg en dag. Det hade utvecklats till lite av ett sjukt beteende och jag fick ångest om jag råkade trampa på en.

En dag fick jag nog och tog mod till mig. Ställde mig framför min fiende och hoppade på den. Och som jag hoppade.. Säkert tio hopp blev det och.. Nej, ingen olycka inträffade och inget analsex blev det heller. Så, efter det upptåget anser jag mig friskförklarad..

trehundrasjuttiofem, trehundrasjuttiosex....

Mareld

En höstmorgon så hisnande vacker att den lätt skulle kunna ta andan även ur den mest råbarkade människa. Solen, som knappt orkat sig över trädkronorna, smekte den daggbeklädda marken genom den skira dimman. Ljuset och färgerna var magiska. Varför tog jag inte med mig kameran?

En sån här morgon får mig lätt att tänka, fundera.. Leder lätt till någon slags bitterljuv melankoli. Det känns plötsligt som att man betraktar livet utifrån. Som en film.
Jag tog cykeln lite tidigare för att få uppleva och insupa känslan ifred. Luften var frisk och kall mot kinder och händer. Det är nog dags att ta fram vantarna nu.

Tog med mig en termos med kaffe, brände mig på läppen. På en stubbe satt jag och njöt av det tysta, färgsprakande skådespelet. Och tänkte att: Nog hade en sån här morgon varit än mer fantastisk, om man varit två..