Han vänder sig sällan i sömnen.

Det mesta har tagit ny form, världen och verkligheten, gatan där vi nu bor.

Hans blick säger något, jag hade ingen aning.
Ibland vill jag fråga honom om detta är den han är. Men jag väljer att tro…

Hans händer berättar om någonting helt annat nu då dom vandrar över min kropp.
Jag vill hålla dem, behålla dem, be honom att aldrig sluta. Men jag väljer att tro..

När tankar rullar över mig och jag instinktivt vill plocka ner den, plocka sönder mig…i små små atomer,
Så väljer jag istället, för en gång skull att tro.